Hur identiteten skapas?
Enligt social konstruktivism bygger vi vår verklighet på sociala relationer. Var och ens varande och identitet byggs utifrån våra relationer till andra människor. Vi finns för att vi har kontakt till den omgivande världen. Skulle vi då finnas ifall vi inte hade relationer till andra, ifall vi levde i en värld utan någon kontakt till andra människor, till den omgivande världen?Också den tidsperiod, kultur och omgivning vi föds in i definierar relativt långt vår verklighet, liksom vår identitet. Den tidperiod som äldre generationer levt i är en väldigt annorlunda tid, jämfört med den som vi och våra barn lever i.
Vi bygger vår identitet på basen av hurudana relationer vi har till andra människor och vår omgivning. Vår identitet baseras också på den kultur vi är omgivna av. Från barnsben lär vi oss vilka beteenden, vanor och normer det finns i den omgivning vi växer upp i, både den enskilda miljö som en familj utgör, men också miljö i ett vidare perspektiv. Vi lär oss vilka beteenden som är tillåtna, vilka som är förbjudna, vad som förväntas av oss, hur vi ska bete oss för att bli accepterade. Den feedback vi som barn får av våra föräldrar formar våra beteenden, tankar och vår självbild. Tillåter föräldrarna att man visar känslor, får man bli ag när man inte klarar att klä på sig, får man gråta om man skadar sig, får man glädjas när man lyckas? Hur våra föräldrar förhåller sig till dessa saker beror på hur den kultur som de växt upp i förhåller sig till saken. Har det varit passande eller inte.
Identitet kan definieras som individens uppfattning om sig själv, en central del av denna uppfattning är hur individen ser på sitt eget värde. Hur vi upplever oss själva, vilken människa man är, påverkar vad vi gör och hur vi beter oss. Vår identitet besvarar frågan “vem är jag?”, och det är ett svar som under tidens gång förändras. Identiteten utvecklas och förändras genom livet och den utvecklingen är en process av ständig växelverkan. Identitetsutvecklingen, eller hur bra man känner sig själv, är starkt bunden till välmående och lycka. Identitetsutvecklingen startar från det egna temperamentet, personlighetsdragen och egna upplevelser av de fysiska dragen. Genom att fundera, ifrågasätta och jämföra utvecklas identiteten. Under tiden är det viktigt att fråga sig vem jag är och till vilken grupp jag vill höra.
För det lilla barnet är föräldrarnas närvaro, tid, omsorg och stöd särskilt viktiga för att kunna utveckla en positiv självbild, identitet och goda interaktionsfärdigheter. Hur man pratar med barnet under de första levnadsåren formar barnets inre dialog, den inre röst som kommer guida individen genom hela livet. I ungdomsåren får igen kompisar, skolan och hobbyer en större betydelse för identitetsutvecklingen. Föräldrarnas stöd, närvaro och guidning är fortfarande lika viktiga, även om tiden man spenderar tillsammans brukar minska. För att kunna utveckla sin identitet är det viktigt att man har möjlighet att prova på olika saker, ser olika möjligheter, fundera på olika tankevärldar och göra ett val mellan dem.
Förälderns roll för identitetsutvecklingen är viktig. Den unga behöver stöd av föräldrarna när hen i tonåren börjar jämföra den egna familjens värderingar med den utomstående världen. Som förälder är det viktigt att kunna inse att den unga kan ifrågasätta den egna familjens val och göra helt egna val. Ungdomsårens viktigaste utvecklingsuppgift är att forma den egna identiteten.
Även om identitetens utformande och utveckling är starkt sammankopplat med ungdomsåren är det en process som fortsätter under hela livet. Uppfattningen om sig själv, de egna färdigheterna och sårbarheterna formas utifrån andra människor och de sociala nätverk som omger oss. Identiteten är således inte bara uppfattningen om mig, utan också uppfattningen om vi och ni. Grunden för vår uppfattning formas i de nära relationerna, där vi lever och växer, bundna till vår kultur och tidsperiod.
Social intelligens – empati = aggression?
Människan är en social varelse och behöver någon form av social intelligens för att kunna samspela med andra. Social intelligens är, enligt Edward Thorndike, ”kapaciteten och förmågan att klara av och förstå män och kvinnor, pojkar och flickor- att agera klokt i människoförbindelser”. Social intelligens är ett gammalt uttryck, redan 1920 ”uppfann” Thorndike uttrycket. Dock kunde han och hans kollegor inte påvisa att den sociala intelligensen fanns via några mätningar och uttrycket föll i glömska. För några årtionden sen förnyades intresset och nya undersökningar i ämnet blev gjord.
Social intelligens ska inte förväxlas med empati, inte heller ska empati förväxlas med sympati, eftersom de är skilda begrepp. Uttrycket empati myntades redan 1909 av Titchener. Empati och sympati är olika fenomen även om de på flera sätt överlappar varandra och sympati kan ses som en konsekvens av empati. Studier har dock visat att social intelligens och empati starkt korrelerar med varandra, tar man bort empatin tenderar aggressioner att öka emedan aggressioner visat sig minska när empati tillförs.
Den optimala åldern för att mäta social intelligens och empati tycks vara 11-12 år. Runt 11-12 års ålder tycks ungdomar ha uppnått det stadiet av tänkande att de klarar av att ta in en tredje person och de klarar också av att ”kliva ur” situationen för att ta ett social-symboliskt perspektiv på situationer. Den här ålderperioden tycks också vara en tid då ungdomar interagerar i små, nära grupper och lär sig mycket symbolik.
Hur förhåller sig då social intelligens, empati och indirekt aggression till varandra? Kaukiainen med flera har undersökt hur social intelligens förhåller sig till indirekt aggression och ifall empati lindrar aggressionen. Deras fynd visade att så var fallet. Efter denna undersökning blev man också nyfiken på hur social intelligens och empati förehåller sig till olika former av konfliktbeteenden, förutom indirekt aggression. Social intelligens korrelerar med all typ av konfliktbeteende, såväl aggressivt som fredligt. När man sedan tar bort empati ökar de aggressiva beteendena medan fredliga konfliktlösningar och tillbakadragande minskar. Empati och fredliga konfliktlösningar är alltså starkt sammankopplade.
Därtill visar deras forskning att det krävs stor social intelligens för att bemästra mer avancerade typer av aggressiva beteenden, t.ex. indirekt aggression.
Sammanfattningen av detta bör vara att social intelligens krävs både i aggressiva och fredliga beteenden, empati har dock visat sig kunna mildra aggressiva beteenden. Av de aggressiva beteendena krävs det mest social intelligens vid indirekt aggression, mindre vid verbal aggression och allra minst vid fysisk aggression. Detta mönster är också märkbart när man tänker på de olika utvecklingsskedena, i takt med att den sociala intelligensen växer, vilket den gör med åren, förändrar också typen av aggression. De som inte förmår känna empati har lätta för att använda sig av olika typer av aggressioner, detta betyder också att genom träning av empatisk förmåga minskar de aggressiva beteendena.
