Hur identiteten skapas?
Enligt social konstruktivism bygger vi vår verklighet på sociala relationer. Var och ens varande och identitet byggs utifrån våra relationer till andra människor. Vi finns för att vi har kontakt till den omgivande världen. Skulle vi då finnas ifall vi inte hade relationer till andra, ifall vi levde i en värld utan någon kontakt till andra människor, till den omgivande världen?Också den tidsperiod, kultur och omgivning vi föds in i definierar relativt långt vår verklighet, liksom vår identitet. Den tidperiod som äldre generationer levt i är en väldigt annorlunda tid, jämfört med den som vi och våra barn lever i.
Vi bygger vår identitet på basen av hurudana relationer vi har till andra människor och vår omgivning. Vår identitet baseras också på den kultur vi är omgivna av. Från barnsben lär vi oss vilka beteenden, vanor och normer det finns i den omgivning vi växer upp i, både den enskilda miljö som en familj utgör, men också miljö i ett vidare perspektiv. Vi lär oss vilka beteenden som är tillåtna, vilka som är förbjudna, vad som förväntas av oss, hur vi ska bete oss för att bli accepterade. Den feedback vi som barn får av våra föräldrar formar våra beteenden, tankar och vår självbild. Tillåter föräldrarna att man visar känslor, får man bli ag när man inte klarar att klä på sig, får man gråta om man skadar sig, får man glädjas när man lyckas? Hur våra föräldrar förhåller sig till dessa saker beror på hur den kultur som de växt upp i förhåller sig till saken. Har det varit passande eller inte.
Identitet kan definieras som individens uppfattning om sig själv, en central del av denna uppfattning är hur individen ser på sitt eget värde. Hur vi upplever oss själva, vilken människa man är, påverkar vad vi gör och hur vi beter oss. Vår identitet besvarar frågan “vem är jag?”, och det är ett svar som under tidens gång förändras. Identiteten utvecklas och förändras genom livet och den utvecklingen är en process av ständig växelverkan. Identitetsutvecklingen, eller hur bra man känner sig själv, är starkt bunden till välmående och lycka. Identitetsutvecklingen startar från det egna temperamentet, personlighetsdragen och egna upplevelser av de fysiska dragen. Genom att fundera, ifrågasätta och jämföra utvecklas identiteten. Under tiden är det viktigt att fråga sig vem jag är och till vilken grupp jag vill höra.
För det lilla barnet är föräldrarnas närvaro, tid, omsorg och stöd särskilt viktiga för att kunna utveckla en positiv självbild, identitet och goda interaktionsfärdigheter. Hur man pratar med barnet under de första levnadsåren formar barnets inre dialog, den inre röst som kommer guida individen genom hela livet. I ungdomsåren får igen kompisar, skolan och hobbyer en större betydelse för identitetsutvecklingen. Föräldrarnas stöd, närvaro och guidning är fortfarande lika viktiga, även om tiden man spenderar tillsammans brukar minska. För att kunna utveckla sin identitet är det viktigt att man har möjlighet att prova på olika saker, ser olika möjligheter, fundera på olika tankevärldar och göra ett val mellan dem.
Förälderns roll för identitetsutvecklingen är viktig. Den unga behöver stöd av föräldrarna när hen i tonåren börjar jämföra den egna familjens värderingar med den utomstående världen. Som förälder är det viktigt att kunna inse att den unga kan ifrågasätta den egna familjens val och göra helt egna val. Ungdomsårens viktigaste utvecklingsuppgift är att forma den egna identiteten.
Även om identitetens utformande och utveckling är starkt sammankopplat med ungdomsåren är det en process som fortsätter under hela livet. Uppfattningen om sig själv, de egna färdigheterna och sårbarheterna formas utifrån andra människor och de sociala nätverk som omger oss. Identiteten är således inte bara uppfattningen om mig, utan också uppfattningen om vi och ni. Grunden för vår uppfattning formas i de nära relationerna, där vi lever och växer, bundna till vår kultur och tidsperiod.
