Hur identiteten skapas?
Enligt social konstruktivism bygger vi vår verklighet på sociala relationer. Var och ens varande och identitet byggs utifrån våra relationer till andra människor. Vi finns för att vi har kontakt till den omgivande världen. Skulle vi då finnas ifall vi inte hade relationer till andra, ifall vi levde i en värld utan någon kontakt till andra människor, till den omgivande världen?Också den tidsperiod, kultur och omgivning vi föds in i definierar relativt långt vår verklighet, liksom vår identitet. Den tidperiod som äldre generationer levt i är en väldigt annorlunda tid, jämfört med den som vi och våra barn lever i.
Vi bygger vår identitet på basen av hurudana relationer vi har till andra människor och vår omgivning. Vår identitet baseras också på den kultur vi är omgivna av. Från barnsben lär vi oss vilka beteenden, vanor och normer det finns i den omgivning vi växer upp i, både den enskilda miljö som en familj utgör, men också miljö i ett vidare perspektiv. Vi lär oss vilka beteenden som är tillåtna, vilka som är förbjudna, vad som förväntas av oss, hur vi ska bete oss för att bli accepterade. Den feedback vi som barn får av våra föräldrar formar våra beteenden, tankar och vår självbild. Tillåter föräldrarna att man visar känslor, får man bli ag när man inte klarar att klä på sig, får man gråta om man skadar sig, får man glädjas när man lyckas? Hur våra föräldrar förhåller sig till dessa saker beror på hur den kultur som de växt upp i förhåller sig till saken. Har det varit passande eller inte.
Identitet kan definieras som individens uppfattning om sig själv, en central del av denna uppfattning är hur individen ser på sitt eget värde. Hur vi upplever oss själva, vilken människa man är, påverkar vad vi gör och hur vi beter oss. Vår identitet besvarar frågan “vem är jag?”, och det är ett svar som under tidens gång förändras. Identiteten utvecklas och förändras genom livet och den utvecklingen är en process av ständig växelverkan. Identitetsutvecklingen, eller hur bra man känner sig själv, är starkt bunden till välmående och lycka. Identitetsutvecklingen startar från det egna temperamentet, personlighetsdragen och egna upplevelser av de fysiska dragen. Genom att fundera, ifrågasätta och jämföra utvecklas identiteten. Under tiden är det viktigt att fråga sig vem jag är och till vilken grupp jag vill höra.
För det lilla barnet är föräldrarnas närvaro, tid, omsorg och stöd särskilt viktiga för att kunna utveckla en positiv självbild, identitet och goda interaktionsfärdigheter. Hur man pratar med barnet under de första levnadsåren formar barnets inre dialog, den inre röst som kommer guida individen genom hela livet. I ungdomsåren får igen kompisar, skolan och hobbyer en större betydelse för identitetsutvecklingen. Föräldrarnas stöd, närvaro och guidning är fortfarande lika viktiga, även om tiden man spenderar tillsammans brukar minska. För att kunna utveckla sin identitet är det viktigt att man har möjlighet att prova på olika saker, ser olika möjligheter, fundera på olika tankevärldar och göra ett val mellan dem.
Förälderns roll för identitetsutvecklingen är viktig. Den unga behöver stöd av föräldrarna när hen i tonåren börjar jämföra den egna familjens värderingar med den utomstående världen. Som förälder är det viktigt att kunna inse att den unga kan ifrågasätta den egna familjens val och göra helt egna val. Ungdomsårens viktigaste utvecklingsuppgift är att forma den egna identiteten.
Även om identitetens utformande och utveckling är starkt sammankopplat med ungdomsåren är det en process som fortsätter under hela livet. Uppfattningen om sig själv, de egna färdigheterna och sårbarheterna formas utifrån andra människor och de sociala nätverk som omger oss. Identiteten är således inte bara uppfattningen om mig, utan också uppfattningen om vi och ni. Grunden för vår uppfattning formas i de nära relationerna, där vi lever och växer, bundna till vår kultur och tidsperiod.
Ungdomars välmående och hur man stöder
Ungdomsåren är en tid med många förändringar. Den unga utvecklas både fysiskt som psykiskt. I kroppen sker många förändringar och den kan plötsligt kännas främmande, alla förändringar är inte lätta att acceptera. Också huvudet kan vara ett enda myller av tankar och känslor. Ibland är allt okej, den unga är lycklig och glad, i nästa stund blir den unga en obstinat, utagerande, skrikande barnunge. Ofta hänger inte ens den unga med i de omväxlande känslorna och känner sig lika förvirrad som föräldrarna. Ungdomsåren förändrar såväl ungdomen som föräldrarna.
Under de senaste åren har man noterat att puberteten startar tidigare och tidigare i den industrialiserade världen. Ungdomstiden sträcker sig också för allt längre tid. Därtill är ungdomstiden en mycket mer osäker tid nu än för några generationer sedan. Samhället omkring oss har blivit allt mer hektiskt och krävande. Stora beslut som påverkar den egna framtiden måste tas i ett allt tidigare skede och av ungdomarna krävs ett stort eget ansvar, bland annat i studierna, än vad som tidigare krävts.
Under denna tid då alla dessa förändringar skett har vi också fått följa med nyheter i media om hur ungdomars psykiska hälsa försämras. I många kommuner och städer har remisser till ungdomspsykiatrin ökat nästan explosionsartat och alla som behöver hjälp får den inte i tid. Som följder av detta ser vi bland annat marginalisering, vi ser ungdomar som pensioneras på grund av mentala problem redan innan de hunnit in i arbetslivet på riktigt. Allt detta skapar enorma kostnader för samhället. Enligt en undersökning kostar en marginaliserad ungdom samhället 370 000 euro. De kostnader och det lidande som skapas för en enskild människa kan knappast ändå mätas i pengar.
Vad beror ungdomars illamående på, och vad man kan göra för att minska det? Det finns inget enkelt svar. Orsakerna till ungdomars illamående har blivit utredda genom ett flertal olika undersökningar och barometrar. Det som orsakar ångest speciellt bland unga flickor är framtiden, klimatförändringar, det egna utseendet, jämförelser med andra, skolan, betyg, en press att lyckas. Andra orsaker som de unga nämner är föräldrarnas bråk, skilsmässa, vårdnadstvister, ekonomiska bekymmer, sociala situationer, stress och brådska och ensamhet. Enligt Ungdomsbarometern som publicerades i mars upplever ungdomar osäkerhet inför klimatförändringarna, det världspolitiska läget och terrorism. Ungdomar bär också på en stor oro inför det framtida yrkeslivet. Skol- och yrkeslivet har också genomgått stora förändringar vilket gör att många unga ser en osäker framtid.
Det hektiska och förändrade arbetslivet påverkar också ungdomar indirekt genom föräldrarna. Många ungdomar lyfte i sina svar i Ungdomsbarometern fram att de saknar den förälder som regelbundet är på arbetsresor, eller den förälder som på grund av skilsmässa inte bor i samma hushåll, eller den förälder som bor i samma hushåll men inte är närvarande. Många ungdomar vill inte heller berätta om sina problem för föräldrarna, eftersom de är rädda för att behöva belasta dem ytterligare.
En av ungdomarnas viktigaste utvecklingsuppgifter är att frigöra sig från föräldrarna. Det här är dock en uppgift som kan orsaka stor förvirring hos ungdomen själv. I det här skedet söker sig ungdomen ofta till kompisarna och har ett behov av deras bekräftelse. Tidigare räckte det kanske med den tid och den bekräftelse man fick under skoldagen men genom sociala medier har bekräftelsen och tiden blivit nästan obegränsad. Genom sociala medier har också mobbning, trakasserier och sexuella trakasserier ökat och speciellt flickor upplever det som en osäker miljö.
Självskadebeteende och att skära sig är ett välspritt sätt att försöka reglera ångest, och det är långt mer vanligt bland flickor. Flickors och pojkars ångest tar sig ofta olika uttryck. Pojkar vänder oftare sin ångest utåt medan flickor vanligen riktar sin ångest inåt, mot sig själva. Att skära sig är en metod som används för att tömma huvudet på ångestfyllda tankar, genom självskadandet blir den psykiska smärtan en verklig, fysisk smärta. Skärande kan tillfälligt lindra ångest, men bidrar i längden till skuld och skamkänslor. Självskadande är ofta beroendeframkallande eftersom det i ett kort ögonblick ger en stark känsla av välbehag. Självskadande sprids lätt och det kan ses tydligt se hur smittan sprider sig i ett kompisgäng, spridningen ses också i sociala medier. Å andra sidan finns en god och hjälpsam del i sociala medier. Det finns en hel del sidor och konton med tips hur man lindrar ångest, blir fri från självskadande och det finns även en hel del stödgrupper för ungdomar, av ungdomar.
För att kunna stöda och lindra ungdomars illamående behöver det finnas tillräckligt med hjälp, med tillräckligt låg tröskel. Det viktigaste är att den egna familjen och det naturliga nätverket är tillräckligt närvarande i den ungas liv och försöker att se och höra bakom den ungas, ibland, utmanade beteende. För en ångestfylld ungdom är det viktigaste att bli sedd och hörd. I en större utsträckning måste vi föräldrar också ta vårt ansvar och se till att bygga och möjliggöra en framtid där våra barn kan utvecklas och leva.